Historia

Uppsala KFUM Badmintonklubb bildades 1962

Någon har kallat badmintonsporten för den moderna kulturens vagga. Det må vara en liten överdrift, men faktum är, att fjäderbollspelet utövades i slott och herresäten för flera hundra år sedan.

Ulf Timan

Vår historia

Någon har kallat badmintonsporten för den moderna kulturens vagga. Det må vara en liten överdrift, men faktum är, att fjäderbollspelet utövades i slott och herresäten för flera hundra år sedan. Ursprunget ligger betydligt längre bort i tiden. Man vet att lek och spel med fjäderbollar av olika typer har över tusen år gamla anor i Kina, Japan, Indien och Thailand och även bland Syd- och Nordamerikas indianfolk. Kanske har fjäderbollen följt med någon hemvändande handelsman till Europa, när handelsvägarna mellan Asien och Europa öppnades.

Det spel, från vilket alla nutida racketspel anses härstamma, var en klosterlek under 1100-talet. Spelet spreds till England via Skottland omkring år 1275 under namnet “real tennis”. Ur detta spel utvecklade sig under loppet av 1600-talet fjäderbollsspelet.

Uppsala KFUM Badmintonklubb bildades 1962. Från en undanskymd plats de första åren, har klubben utvecklats till Sveriges största badmintonklubb med cirka 4 000 medlemmar.

Klubben byggde 1974 Fyrisfjädern, en egen specialhall för badminton. Projektet var en pionjärinsats som gav eko i hela badmintonsverige. Sedan dess har det byggts många badmintonhallar i landet – några lika bra, men ingen som är bättre.

Bildandet av klubben och hallens tillkomst är i mångt och mycket en mans förtjänst – Ulf Timan – en idealist och visionär som fram till sin allt för tidiga död i april 1997 ägnade hela sitt liv åt vår förening.

Föreningen bedriver en stor verksamhet alltifrån minibadminton för 4- till 6-åringar, upp till elitverksamhet. Vi har anställd seniortränare, ungdomskonsulent, samt ett 20-tal idéella ungdomstränare. Under namnet Fyrisfjädern deltar vi i det nationella seriesystemet med flertalet lag, från Elitserien och neråt.

Under tidigt 60-tal skapade 4 riktiga entusiaster en badmintonbana på Hågadalens gräsytor för att motionsspela. Det var Nils Svensson och de tre bröderna Elofsson. En dag dök en korpulent herre vid namn Ulf Timan upp och frågade om han fick delta i spelet. Då han syntes behöva viss motion så blev svaret självklart ja.

Efter en kort tid dög inte dessa förutsättningar för Ulf som snabbt flyttade banan till en mer vindskyddad plats med kritade linjer och riktiga mått. Att spela utomhus är ju ingen direkt höjdare och snart hade Ulf ordnat plats inomhus och då i den s k KFUM-borgen.

Intresset ökade därefter snabbt i staden bland ungdomarna och efter en tid blev de tillfrågade, om de inte kunde starta en badmintonsektion inom KFUMs idrottsrörelse. Man skulle då kunna få mera tid förutom att man skulle kunna få spela gratis, om man samtidigt tog sig an intresserade ungdomar. Det var helt enkelt så det började.

Med Ulf som en riktig entusiast, idéspruta och pådrivare kunde klubben så småningom växa fram. Hans insatser i dessa sammanhang kan aldrig underskattas eller undgås att lyftas upp. Ulf gjorde badminton inte bara känt i Uppsala utan även på riksplanet.

Förutom i KFUM-borgen bedrevs spel i dåvarande Fyrishallen. Före 1967 spelades det ett blygsamt seriespel i div 2-3 inom klubbens regi. Vi var dock redan då största klubb i Sverige och största KFUM-förening.

Intresset för badminton ökade drastiskt efter 1967 i och med uppstartandet av studentbadminton. Det fanns upp till 11 divisioner som spelade i Fyrishallen och då även med spelare på elitnivå, vilket var ett stort lyft för badmintonuppsala.

Bygget av badmintonhall

Under 1971 växte så småningom tankarna fram till att bygga en egen badmintonhall för 10 banor, mycket då med anledning av trångboddhet och viljan att skapa än bättre förutsättningar för en utvidgning av sporten. Man hade gått metodiskt tillväga genom att utföra marknads-undersökningar som underlag. Det var något helt nytt inom badmintonsverige genom att det var den första helt klubbägda hallen för badminton.

Hallen blev klar och invigdes den 17 december 1973. En ny epok i klubbens historia började. Personerna bakom bygget var framför allt förutom Ulf även Biör Flygt, Torsten Bergmark, Lars Bäckström, Olle Arefalk, Olle Ehn och Roland Englund. Lars Nilsson började även detta år.

Beläggningen blev snabbt 100% på alla banor. UTK byggde samtidigt sin tennishall. Klubben spelade då i div 2 men tyngdpunkten låg på motionsspel och ungdomsverksamhet.

Tidiga stjärnor i klubben var bl a Atle Worm känd för sin eminenta backhandsmash, Leif Schelin och Eva von Heine, som var första spelare i klubben som tog SM-poäng.

1974-77 började våra blivande elitspelare skjuta fart. För att nämna några handlade det då om Magnus Nytell, Tomas Nelin, Björn Hultén, Anders Jansson, Anki Sigvardsson, Petra Nelin, Erik Söderberg, Rickard Rönnblom m fl.

Första utländska tränare i klubben var en dansk men kanske inte den man i första hand tänker på utan Nils-Ove Andersen, som bl a var Köpenhamnsmästare i bagarmästerskapet.

Uppbyggnadstiden

Hög beläggning plus att UTK ville bygga ut sin anläggning ledde till att klubben snabbt beslutade om att bygga ut Fyrisfjädern med ytterligare 8 st banor år 1976.

Den omfattande ungdomsverksamheten under 70-talet ledde så småningom fram till att klubben började nå riktigt stora framgångar på ungdomssidan. Vi erhöll under slutet av 70-talet ett antal titlar inom skolmästerskapen.

Första steget mot översta serien togs runt 1980. År 1981 kom Christer Olsson som mycket kompetent tränare till klubben från Speed i Gävle. Han ansåg att vi var en bra ungdomsklubb men ville än bättre ta vara på våra talanger. De första åren innebar div 1 spel för klubben för att från och med säsongen 1984/85 konsekvent etablera sig i högsta serien.

De första större SM-tecknen togs av klubbens dåvarande stjärna Rickard Rönnblom genom sina U16- och U18-titlar 1982 och 1984. Med på den absoluta toppnivån fanns även Erik Söderberg.

1986/87 kom några tunga förstärkningar till klubben och det var Stefan Sjöö, Ulrika Gideonsson och Tord Nordberg. Året efter kom även nyförvärvet Emma Edbom (numera Sjöö). Därmed hade grundstommen lagts för ett stadigvarande elitseriespel med chans till mer än en plats i den undre halvan av serien.

1988/89 lyckades klubben ta sig till semifinal i lag-SM, en hårsmån från finalplats. Laget innehöll då även toppspelare som Christian Fischer, Greger Bulow, Robert Blohm och Erika Rönnblom.

I slutet av 80-talet satsade klubben ordentligt på ungdomssidan och den stora drivkraften i detta var Jens Eriksson, som hade en fantastisk förmåga att hantera och engagera ungdomar. En mer populär tränare har klubben sällan haft. Detsamma får även gälla Anders Holmberg som koncenterade sig mer på elitungdomssidan. Jens och Christer startade sommaren 1992 den oerhört populära sommarskolan.

År 1991 gjorde klubben sin första stora satsning på utländsk tränarkompetens i form av Asger Madsen. Klubben erhöll dock endast måttliga idrottsframgångar för seniorlaget även om ett stort lyft gjordes på tekniksidan. Detta år kom även Stellan Österberg till klubben och Stellan blev 1992 föreningens förste OS-deltagare, då han spelade herrdubbel i OS i Barcelona.

År 1993 kom så Kim Knudsen till klubben. Styrelsen med ordförande Peter Propst i spetsen ställde sig positiv till den satsning i bl a nytt spelarmaterial samt kostsammare tränings- och tävlingskalender som Kim föreslog. Detta krävde en helt annan ekonomi än den klubben hade haft förut och stora insatser gjordes framför allt på intäktssidan i att skaffa sponsorer samt att marknadsföra klubben och hallverksamheten på ett mycket aktivare sätt än tidigare. En tydligare och mer professionell organisation byggdes upp under ledning av Peter Propst för att klara de ökade kraven från såväl idrotts- och hallverksamhet som allmänhet och massmedia. Fyrisfjädern ansågs allmänt ha Badmintonsveriges bästa organisation och klubbstruktur. Under denna period grundlades det goda samarbetet med radio, TV, tidningar m fl, som än idag präglar klubben.

Första resultatet av Kims insats var att större delen av laget fanns på skadelistan. Han körde helt enkelt för hårt till vad spelarna var tränade för. Året efter kom så vårt första utländska proffs i form av Hasse Rasmussen – den dansande dansken med ett osedvanligt effektivt fotarbete och fantastisk teknik. Därmed hade det första steget tagits mot en större ambition att nå framgångar.

Efterföljande år präglades av engelska inslag i klubbens spelartrupp. Sarah Hore var en spelare som inte bara bidrog med sin styrka på banan utan även med behjärtansvärda insatser på ungdomssidan och utanför klubben i Brantingskolan. Detsamma får även gälla charmören Steve Isaac vars populäritet bland ungdomarna inte kan beskrivas i ord. En kortare sejour gjorde även Joanne Muggeridge i klubben.

Under 90-talet fick vi även se en fantastisk utveckling av våra egna talanger på ungdomssidan. Våra starka kort Oscar Johannesson och Andreas Ehn nådde stora framgångar, vilka bl a kröntes genom Oscars U18-titlar individuellt och i mixed 1994 samt Oscars och Andreas U22-titel i dubbel 1997.

Framgångarnas tid

Möjligheten att få än starkare spelare till klubben med samtidigt bibehållande av en god ekonomi kom till stånd genom grundandet av budfirman Idrottsbudet år 1995 genom initiativ av Stefan Sjöö och Kim Knudsen. Detta var ett helt nytt grepp inom idrottsrörelsen, där det alltid har varit svårt att kombinera idrottsutövande med arbete.

Resultatet av detta lät inte heller vänta på sig. In kom spelare som Stefan Edvardsson, Per-Henrik Croona, Mikael Carlsson, Katja Wengberg m fl.

Idrottsbudet är numera ett eget aktiebolag och har cirka 40 anställda med 20 bilar i drift. Företaget finns förutom i Uppsala även i Stockholm, Malmö och Göteborg samt samarbetspartners i Danmark och Norge.

De idrottsliga framgångarna lät inte heller vänta på sig, särskilt efter det att Marina Andrievskaja och George Rimarcdi kom till klubben år 1999. Dessa två spelare lade grunden till klubbens stora resultatförbättringar i SM och internationellt. Marina är även klubbens mest framgångsrika spelare med en fjärdeplats på världsrankingen i damsingel som bäst och OS-platsen år 2004 som absolut toppnotering. Klubben engagerade här även Niclas Johansson som huvudtränare med en av världens bästa tränare Atik Jauhari som hjälptränare. En starkare förening än Fyrisfjädern ur både sportsligt och organisatoriskt perspektiv stod inte att finna i Sverige. Klubbstyrelsen med personal och spelare kunde inte annat än känna sig mycket nöjda med situationen tillsammans med Uppsalas övriga sportintresserade, då Fyrisfjädern nämligen var den enda klubb i Uppsala som återkommande kunde aspirera på en guldsprakande SM-titel.

År 2002 tog Atik över rollen som huvudtränare. Men långt innan dessa förvärv genomfördes tvingades klubben stärka ekonomin avsevärt. Kim blev här vår stora utåtriktade och massmediala profil, som genom en fantastisk känsla för företagskontakter och relationer på det sponsorsmässiga planet inbringade friska pengar till klubbens verksamhet. Kim skapade ett intresse hos tidningar, radio och TV, som varit guld värt. Genom att sticka ut hakan och påstå något sådant dumt som att vi skulle ta SM-titeln år 2000 skapade han stora rubriker i tidningarna. Vad blev då resultatet av Kims utsagor? Jo, det blev inte bara en lag SM titel år 2000 utan även 4 st raka titlar till.

Marina tog klubbens första senior SM-titel år 2000 både individuellt och i dubbel. Året efter bärgade hon och George två nya individuella titlar till klubbens SM-lista.

Klubben har tre år i rad tagit silver i Europacupen för lag. Det är en helt fantastisk prestation, om man betänker att vi här har att göra med Europas bästa lag.

Framgångarna har lett till en stor uppbackning av massmedia. Uppsala marknadsför badminton mer än de flesta andra städer i Sverige. Möjligtvis kan Umeå mätas med oss i detta sammanhang. Alla tre SM-finalerna år 2001 visades bl annat i SVT.

Uppsala 2003

Peter Propst
Styrelseordförande 1993-2003